From: "Ahrvid Engholm" To: Subject: Några ostrukturerade ord om Johannes Date: Fri, 30 Apr 2004 02:57:23 +0200 (Nedan en postning jag just gjorde från svenska sf-fandomlistor. Det är kanske för pladdrigt och inte helt skärpt. Men jag känner mig för ledsen för att vara helt skärpt. --Ahrvid) Jag vill gärna skriva några ord om Johannes Berg (Johannes H Berg jr, som han understundom var känd som). Den sorg jag känner gör tankarna för ostrukturerade för att åstadkomma en "riktig" dödsruna, så det får bli några osorterade tankar. Försöker minnas när jag kan ha mött Johannes första gången. Eftersom han var insyltad i sf-fandomen redan då, kan det ha varit på någon av kongresserna 1976, 77 eller 78. (Men jag var rätt ung då och hade inte särskild mycket kontakt med norska kongressbesökare. Av någon anledning minns jag dock hur jag på Scancon 1976 kliver in i ett sidoprogramrum, och hör Öyvind Myhre m fl diskutera hur Scancon-idén och sf i allmänhet skall främjas i Norden.) I början på 80-talet blev det väldigt aktivt i svensk fandom, och från då någon gång har jag i alla fall minnen av Johannes. Antagligen tyckte han att vi då rätt unga och ivrigt fanzineutgivande fans var milt tokiga. Men Johannes var prioriterad kontakt för min del, då han brukade utge olika sf-nyhetsblad (så jag skrev upp honom att få Fanytt gratis och jag brukade få hans blad). Jag minns den helt ohämmade Kringcon (bör ha varit 1988) och inte minst den mycket förnämliga Intercon 1989. På någon av dessa bodde jag hemma hos Johannes på Tuengen Allé. Jag minns hur han berättade om Oslos lokaltrafik för mig. Han var, liksom jag, litet fan av lokaltrafik. Jag minns ett fanmöte på en pizzeria, som funkade enligt bufféprincipen (man åt hur mycket man ville och det var tjocka, mäktiga norska pizzor). Och så minns jag världskongressen 1987 då vi skulle ha litet minikongressande på färjan från Göteborg och vi hade colasmakning på programmet. Johannes' förmåga att särskilja olika colafabrikat sattes på prov (som jag tror han klarade ganska bra). Jag minns en EU-debatt på en norsk kongress, i början av 90-talet. Det var en paneldebatt och Johannes var på pro-EU-sidan. Jag är också pro-EU och fick intryck av att Johannes politiskt låg nära mig (litet allmänborgerlig, så där). Johannes drack alltid cola, inte öhl, men han var ändå högst tolerant mot öhldrickare. Jag minns att vi hade litet "roomparty" på Tuengen Allé, där alla drack sin öhl och Johannes sin cola. Han inspirerade till norsk fandoms såvitt jag förstår främsta pris, Golden Coke Award. Ett anspråkslöst förslag är att prisets namn skulle kompletteras, till Johannes Berg's Golden Coke Award. (Det kanske inte behövs, å andra sidan, för det är nog få som inte tänker på Johannes när det priset delas ut.) Johannes var en av de ungefär halvdussinet norska fans som alltid kom på större svenska sf-kongresser, och ibland även på mindre. Därför såg jag honom alltid 1-2 ggr/år. Inte minst brukade han vara med i olika sf-quizar, och var ungefär som ett slagskepp vad gäller kunskap. (Jag brukar själv göra någorlunda bra ifrån mig i sf-quizzes, men Johannes var en eller två nivåer högre upp!) Han hade ett brett intresseområde. Militärhistoria kunde han också. Jag minns att han kommenterade en alternat history-novell av mig, där jag postulerade en svensk invasion i Norge 1905. Han påpekade att norrmännen hade hunnit skaffa sig kulsprutor, varvid det kunde ha blivit rätt besvärligt för ett invasionsföretag. Senare kom jag över info om att den norska armén vid tiden endast hade exakt 36 stycken kulsprutor, och vi gnabbades om det förhållandevis blygsamma antalet skulle ha spelat någon roll eller ej. (Denna novell, "1905", är ännu opublicerad. PCJ har fått den och är intresserad av att köra den i ett kommande nr av Algernon, som skall handla om just alternativhistoria.) Över huvud taget kunde han historia och teknik. Jag minns, av ngon anledning, hur han berättade att det svenska kungahuset efter unionsupplösningen dumt nog försummade ett erbjudande om att placera en Bernadotte på den norska tronen. Rymd diskuterade han gärna. Var det något om en rymdsond som fallerat hade Johannes reda på det. Hans aningen kraftiga kroppshydda brukade föranleda skämt i stil med "Om inte vi kommer till Johannes får Berg komma till oss" (sagt med ett leende). Jag minns hans glasögon, som skulle ha passat på vilken Clark Kent som helst. Jag fick alltid en känsla av att Johannes var liksom Norges Lars-Olov Strandberg, men litet yngre och med den skillnaden att Johannes gjorde fanzines också (vilket LOS aldrig gjort, även om han undantagsvis bidragit till slika). Jag borde komma på otroligt roliga anekdoter om Johannes. Men det gör jag inte. Han var alltid mycket ordentlig. På något sätt krävs det att man har gjort bort sig för att det skall bli en anekdot - och det gjorde aldrig Johannes. (Men antagligen kunde han berätta drösvis med anekdoter om undertecknad. Sagda med den där aningen snabba johannesrösten, som ibland gjorde att jag fick be honom att upprepa vad han just förtäljt.) Det var först på senaste pubmötet på Loch Ness jag fick veta att Johannes var sjuk. Av det skälet sände jag honom ett ex av Yngvi, mitt lilla fanzine som just kommit, med en handskriven not om att jag hoppades att han skulle krya på sig (så skriver man ju, även om infon jag fått var att det stod rätt illa till med cancern). Det bör ha kommit fram några dagar innan han gick bort, men om han hade möjlighet att läsa det är nog högst osäkert. Det känns i alla fall bra *att* jag sände zine - det är den fanniska tanken som räknas. När beskedet om att Johannes Berg gått bort, fick jag litet grand samma känsla som när Tom Ölander gick bort. Två extremt viktiga fans för sina respektive länder. Bägge sådana som jag nog stötte på första gången i slutet av 70-talet. Bägge sådana jag tenderade att ha en hel del kontakt med. Bägge av den där mer konstruktiva, sakliga personlighetstypen, som var matter-of-factly och fick saker gjorda. Bägge "inventarier" som bara måste finnas ibland oss för att universums mekanismer skall fortsätta att snurra. Det är väldigt svårt att tänka sig att saker skall kunna fortsätta i normala banor utan Johannes Berg. Ett kugghjul i rymdtidvävens mekanismer har försvunnit. Tillvaron börjar hacka. Verkligheten skakar litet grand. Idén om en alternate reality utan Johannes Berg är en tanke som är så orealistisk, att om den inte vore så sorgligt, obevekligt sann skulle man vifta bort den. Nej, något sådant kan omöjligen finnas! Jag gråter. --Ahrvid Engholm